Hur du är påverkar hunden mer än vad du tror
För att göra det enklare och trevligare så kommer jag att använda mig av namnet Pelle istället för att skriva  (hunden) hela tiden. Jag vet för övrigt ingen hund som heter Pelle.

Vi människor är lik hundar på det sättet att vi lär oss bäst genom upprepningar, därför kommer jag att på ett eller annat sätt upprepa vissa punkter där jag ser behov av att fler skulle behöva ta del av.

Ännu en hundtränare som ska ge ytterligare fler metoder?
Detta är första tanken jag tänker när jag tar upp en ny bok eller går in på youtube kanaler för att få tips till hur jag ska hantera en viss situation. Du kanske tänker samma sak innan du bestämde dig för att ändå börja läsa denna bok? När jag kollar upp 10 olika hundtränare hur de gör för att t.ex att få hunden att gå fot, så säger inte dessa 10 olika hundtränare samma saker och ger inte exakt samma tips, vilket kan vara förvirrande.

Vissa kommer att säga att man ska ha en godis i handen och låta Pelle följa godisbiten bredvid sidan av dig, på så sätt lär Pelle sig att det är där den ska vara när man går fot. När Pelle går på rätt plats bredvid benen får han godisbiten.

En annan hundtränare säger att godis ska man inte använda för relationen ska vara mellan dig och Pelle, det är så man bildar den bästa kontakten och istället ska man försöka med att vara positiv och att få fokus på dig som hundägare istället för en godisbit, och på så vis med hjälp av glädje och lek få Pelle att hamna bredvid dig för att gå fot.

En tredje hundägare kanske lär ut att vara väldigt tydlig istället och tar kopplet lite tigt väldigt högt upp i nacken på Pelle så som utställare gör, för att där är den känsligaste delen på en Pelles hals och då kan man använda väldigt lättsamma rörelser utan att han gör illa sig för att ändå guida honom till att gå fot på ett sätt där han bara hänger med. Denna hundtränaren tänker att det bara blir förvirrande att blanda in lek och skoj eller godis samtidigt som Pelle ska lära sig att gå fot, att det är bättre att gå rakt på sak och när han är rätt får han ett (duktigt) istället.

En annan hundtränare säger kanske att man ska börja träna genom att gå bredvid en vägg, på så sätt är väggen som skydd för att Pelle inte ska kunna gå fel utan väggen stoppar Pelle för att göra fel och på så sätt lär han sig hur han ska gå. 

Jag kan ge ännu fler exempel men jag tror att du förstår lite min poäng i att man inte bara kan läsa en bok eller börja följa en hundtränare för att få svar på vad som passar just dig och din “Pelle”, utan man behöver ta reda på flera metoder och tips och själv testa sig fram vad som passar just dig och din Pelle.

De hundtränare jag anser är de absolut bästa är de som anpassar metoden efter hunden. En speciell metod passar inte alla hundägare och inte alla hundar, både hundägaren och hundar lär sig olika eftersom alla är olika. Så när jag ser en ny hundtränare så tittar jag efter om den berättar om sina metoder hit och dit, eller om den berättar om hunden den ska träna istället och förklarar kroppsspråk, ras, beteende, energi och sedan anpassar och sedan förklarar hur man kan arbeta anpassat efter det.

En annan sak jag kollar efter är om hundtränaren pratar ”jag” som att hundtränaen tränar hunden, eller om hundtränaren pratar ”vi” att vi gör nu detta tillsammans. Genom att bara se till sig själv och sina metoder så får inte hunden eller hundägare den där gemenskapskänslan där man tränar ihop, lär sig ihop, utan det blir mer ”nu gör du som jag vill” vilket jag ser som en varning.

Pelle ska göra som huntränaren säger för att han tycker det är roligt och lönsamt, inte för att han blir tvingad till det. Det är t.ex ingen nackdel att göra träningen lite till en lek, så gör jag med mina barn här hemma när de tycker läxorna är tråkig och direkt får de motivation till att vilja lära sig.

Ofta kan det även vara så att ju mer vi försöker, ju värre blir det. T.ex om Pelle skäller och hoppar varje gång vi kommer, och vi börjar säga SHH, tyst, sluta så låter vi ju också vilket är uppmärksamhet. Även om vi inte skulle säga något utan istället försöker lugna ner Pelle genom t.ex att titta på honom och sträcka ut handen för att ge ett lugnande tecken, så är det också något vi försöker med för att få Pelle att varva ner, men det vi egentligen gör är att ge Pelle något att fokusera på vilket är samma sak som att ge honom uppmärksamhet för att han är uppe i varv. Testar man istället att inte titta på honom, inte röra honom och inte prata med honom så kommer han med stor sanorlikhet att inte skälla när man kommer. Kanske inte direkt eftersom han har vanan inne att vi människor ska triggar upp honom på olika sätt när vi kommer, men efter ett tag så börjar han härma lugnet istället. Gör vi ingen sak av det hela så kommer han inte att göra det heller.

Med andra ord handlar det mer om hundpsykologi än hundträning. Hundpsykologer förstår hundar på ett helt annat sätt. Jag hörde en hundpsykolog som blev kallad till en familj där deras hund rymde varje gång familjen kom hem, de tog dit en hundtränare som föreslog tillrättavisning när hon försökte rymma exakt varje gång tills hon skulle förstå att det inte är någon ide att försöka, samt att bygga staketet högre för varje gång hon lyckas så är det ett bakslag i träningen. Detta detta fungerade inte. Hon rymde ändå hur de än gjorde. Det konstiga var att det här var en väldigt väluppfosrad hund, som alltid i vanliga fall lyssnar på kommandon, är lydig och snäll och detta beteendet började plötsligt.

De tog hem en hundpsykolog istället som började ställa lite närmare frågor. Han frågade när detta började och de svarade när min fru blev gravid. Familjen förklarade även att detta har hänt för länge sen också när de fick ett annat barn, så nu när det hände igen så misstänkte dom att frun var gravid igen, eftersom hunden började plötsligt rymma, så det var så de fick reda på att de var gravid igen vilket det visade sig att hon var.  Nästa fråga var, vart springer hon? Hon sprang några kvarter bort till en hanhund och bara satt där. Hundpsykologen förklarade att inom vargar så om någon i flocken får valpar så kan en annan varg högre upp i rang lämna flocken för att istället leta reda på en egen familj någon annan stans. Även om hon var lydig och duktig så såg hon inte resten av familjen som ledare och ville därför lämna. Så det som hände var att hon försökte försvinna från den här familjen för att skapa sin egen. Det låg altså i hennes natur att göra så från det vilda.

Detta löste dom genom att låta henne veta att hon inte är ledare i den här flocken (familjen), utan en följare, och en följare försvinner inte från sin flock. Dom gjorde detta genom att mata henne efter att familjen själv fått mat samt lite andra ändringar för att psykologiskt visa henne att hon är en följare. Denna lilla ändringen gjorde att hon aldrig mer försökte rymma.